Ottbergets topp
Under tiden som killarna sprang marathon så gick jag, syrran och Martin till marathonets första vätskestation som låg högt uppe på Ottberget
Vi började vandringen med att gå upp för en slalombacke för att fortast möjligt komma uppåt i fjällen, pjuh. Sedan gick vi efter marathon-skyltarna och det var kul att gå där dom sprungit och se hur jobbigt dom haft det! Lerigt, stenig och bara uppför, uppför, uppför
Vi hade så otroligt vacker utsikt hela vandringen, drack vatten ur kalla fjällbäckar, tog fikapauser och hade det allmänt bra :)
Vi såg snö när vi närmade oss toppen, usch haha
Uppe på toppen tog jag den här härliga bilden på syrran! Hon var duktig på att hoppa högt och snyggt :D
Vi lagade mat och vilade på toppen i en liten stuga, innan vi började vandra hemåt
Min energi tog slut totalt på vägen hem, vägen till toppen var jobbigare än vi trodde och jag kände verkligen att nä, jag får ta mig hem nästa dag, jag var för trött men den här gelen räddade mitt liv haha! Det var en härlig känsla att käka glucos-gelé, på 3 sekunder var jag speedad och full av energi. Jag förstår varför dom som springer marathon har med sig såna här!
När vi tagit oss tillbaka till vårt läger så somnade jag direkt i tältet men dom andra gick på promenad :p Sen kvällsfikade vi och hade det mysigt i stor-tältet :)
/Bella